På senare år har forskare inom område neurovetenskap gett oss en klarare bild av hur hjärnan förändras när ett beroende uppstår. I mitten av hjärnan sitter ett belöningssystem som är kopplat till andra delar av hjärnan, bland annat områden som rör rörelse, njutning ,motivation och vår förmåga att minnas.
Under evolutionens rörelse har individer vars belöningssystem uppmuntrar till aktiviteter som höjer individens chans att överleva och med framgång sprida sina gener varit mer troliga att överleva och med framgång sprida sina gener. Alltså i vissa sammanhang i vår evolution har det varit gynnsamt att varit spänningssökande och lite risktagande. Om man får en omedelbar belöning när man ägnar sig åt en viss aktivitet är det mer troligt att man medvetet väljer att ägna sig åt den även i framöver.
Vissa aktiviteter gör att detta belöningssystem skickar ut det kemiska ämnet dopamin, vilket får oss att känna oss nöjda och glada.
Vad den neurovetenskapliga forskningen har kunnat visa är att vissa droger, bland annat och kokain och amfetamin, gör att hjärnans belöningssystem utsöndrar väsentligt mer dopamin än vad som är normalt. En dopaminutsöndring på upp till tio gånger det normala är inte ovanligt så länge ruset är aktiverat. Oavbruten användning av denna typ av droger minskar, åtminstone tillfälligt, hjärnas förmåga att göra oss euforiska utan hjälp av drogerna. Kontinuerlig användning av droger som ökar utsöndringen av dopamin gör att hjärnan adapterar sig genom att producera mindre dopamin och reagera mindre på utsöndrat dopamin. Det innebär att man stegvis bygger upp tolerans mot drogen och behöver större och större mängder för att få samma rus-effekt som tidigare. Man får också värre symptom när man tvingas vara utan drogen, eftersom hjärnans förmåga att själv utsöndra, producera och reagera på dopamin har blivit störd.
Kontinuerlig användning av en drog som amfetamin eller kokain gör också att de kopplingar i hjärnan som går mellan belöningscentrum och den prefrontala barken (den främre delen av pannloben) försvagas. Detta är problematiskt, eftersom denna del av hjärnan hjälper oss att låta bli att handla impulsivt. Vi har nog alla varit i situationer där vi känt en impuls att agera på ett särskilt sätt, men ändå inte fallit för impulsen. I sådana situationer är det vår prefrontala bark som har stoppar oss. Den senaste forskningen inom området visar att försvagade kopplingar till den prefrontala barken gör oss mer impulsiva och gör det svårare för oss att stå emot våra impulser. Ett missbruk som pågått så pass länge att kopplingarna till den prefrontala barken har hunnit försvagas signifikant är alltså extra svårt att ta sig ur utan hjälp, eftersom det har orsakat sänkt impulskontroll.
Patologiskt spelande
Vad har allt detta prat om amfetamin och kokain att göra med patologiskt spelande? Svaret är att de senaste årens forskning har visat att det verkar finnas avgörande motsvarigheter i hur hjärnan reagerar på dessa droger och på hur den reagerar på spel hos någon som har ett spelberoende.
Jo forskning visar att på samma vis som att hjärnan anpassar sig och behöver större dos av drogerna för att få samma effekt som i början av användandet. Visar forskning att samma verkar gälla för spelberoende.
Många spelberoende kan inte fortsätta spela kontinuerligt på samma nivå utan behöver ”öka dosen” för att få samma “rus” som i början. Till en början var det spännande att satsa 5 kronor på en slotmaskin. Senare – djupare in i missbruket behöver man satsa 500 kronor per spelomgång för att få samma känsla.
Forskare har kunnat se att “kicken” som kommer av spelande påminner om vad som händer i hjärnan när den utsätts för droger som kokain och amfetamin.
Det verkar som att spelande kan influera hjärnans reaktioner och kopplingar på samma vis som vissa centralstimulerande droger.
I moderna tester har man studerat både elektrisk aktivitet och blodflöde i hjärnan på försökspersoner som genomfört olika aktivitetet som testat deras impulskontroll eller fått spela casinospel för låtsaspengar.
Genernas påverkan
Modern neurovetenskaplig forskning där man studerat både patologiska spelare och missbrukare av droger som kokain och amfetamin visar att det kan finnas en genetisk omständighet som gör att vissa personer är mer benägna att utveckla missbruksproblem än andra, oavsett om det rör sig om drogmissbruk, spelmissbruk eller någon annan aktivitet som kickstartar hjärnans belöningscentrum och pumpar ut stora mängder dopamin.
Vissa personer verkar ha ett belöningscentrum som av genetiska skäl är mindre aktivt än hos genomsnittet för befolkningen. Det krävs helt enkelt mer för att det ska triggas igång och börja utsöndra dopamin. Än så länge befinner sig dock forskningen i begynnelsen och mycket finns att utveckla.
Det här gör du om du tror att du är spelberoende
- Ta hjälp av någon nära. Om du har svårt att hantera pengar kan det vara en bra idé att ta hjälp av någon närstående. Din närstående kan ta ansvar över din ekonomi och fungera som ett stöd.
- Kartlägg hur mycket pengar som går till ditt spelande. Anteckna hur mycket du spelar för! Gör en månadsbudget. Gör en detaljerad kartläggning av utgifter, inkomster och hur mycket pengar det finns att spendera dag för dag.
- Ta kontakt med skuld- och budgetrådgivning i din kommun.
- Använd spelsidor och fysiska spel (Casinon) och stäng av dig från möjligheten att spela.
Läs mer om spelberoende hos slotsify.com
